Våren har nog vunnit mot vintern, det är nog lika bra att inse det. Makaronen och jag promenerade i två timmar innan vi skulle till Mälarhöjdens öppna förskola och överallt såg vi vårtecken. Vi såg videkissar, vi såg en hackspett, vi hörde fåglarna kvittra glatt och vi såg snön sakta men säkert smälta bort.
Eftersom vi ute så grymt tidigt så hade vi oceaner av tid att slå ihjäl så vi promenerade bort mot Mälarhöjden och kollade in alla fina hus, vi såg ett hus som såg minst sagt suspekt ut. Tänkt dig ett skurkhus ut en James Bond film, då har du det på ett ungefär.
Lite skillnad på boende blev det så fort som vi lämnade Mälarhöjden och kom över till Bredäng. Höghus, grå betong och allmän misär.
När vi väl kom till öppna förskolan så hade vi kul, jag käkade wåfflor och makaronen hon undersökte alla roliga saker man kunde leka med. Nu är hon en av de minsta barnen där, men hon är rätt så tuff den där lilla, ett större barn kom mellan henne och en leksak som hon ville ha, makaron föste bara undan det barnet och så var leksaken hennes. Hon erövrade dessutom en napp från en betydligt större kille. Tur att hon inte är en mes den lilla, för liten kommer hon med stor sannolikhet alltid vara, hennes mamma och pappa är ju inte så långa direkt.
Vi budar förresten på ny lägenhet, slängde precis in ett bud på 2 700 000, jeeez!
Bredäng - the land of betong och höghus
Fem kronor våfflan? Det är taget!
Oskarpa videkissar
Vilse i kontorslandskapet 